Och nu?
Jag vet inte så mycket idag, näst intill ingenting alls. Det faktum att jag måste släppa mina automatiska, negativa tankar och förväntningar jag har har jag idag inte lyckats svälja helt. Jag måste våga lite på att jag är tillräcklig och att andra uppskattar mig. Varför är det så svårt att sluta känna sig rädd och ensam? Är jag inte för lite är jag för mycket och efterhängsen; allt detta i min hjärna, min värld av föreställningar. Jag är rätt säker på att jag redan har allt det jag tror att jag aldrig skulle kunna få. Jag vill bara känna mig hel.
Kommentarer
Trackback
