Funderingar
Här ligger jag på mitt rum, lyssnandes på Florence + The Machines senaste skiva och läsandes i en sexbok för tjejer som har sex med tjejer; det kallar jag söndagsunderhållning. Det händer att jag funderar på hur fantastiskt många underbara människor en kommer träffa genom livet och hur var relation och känslor en har till/för en annan person skiljer sig något oerhört från varandra. Jag menar med andra ord att var relation är unik och människans försök att sätta etiketter på relationer är godtyckligt. Kärlek kommer i alla möjliga former och en sådan ofullständig uppdelning som vän eller kärlekspartner är, enligt mig, patetisk. Denna uppdelning, och alla andra kategorier som människan skapat för att enklare förstå sin omvärld, begränsar vårt sätt att tänka på andra människor och vårt sätt att leva.
Vidare brukar jag längta efter och se fram emot alla vackra och enastående möten jag förhoppningsvis kommer vara med om genom mitt liv. Detta kan sammanfattas med att citera rollfiguren till aktivisten Harvey Milk, i filmen med dennes efternamn som titel, då han säger: "You're going to meet the most extraordinary men, the sexiest, brightest, funniest men, and you're going to fall in love with so many of them, and you won't know until the end of your life who your greatest friends were or your greatest love was". Så många fantastiska kvinnor (och män) jag kommer träffa som kommer vända upp och ner på min värld och förbluffa mig något oerhört. Det är så otroligt vackert att tänka på och jag vill att allt ska hända nu, men ens.
Visste ni förresten att fittans körtlar är döpta efter MÄN som UPPTÄCKTE dem? Jag blir väldigt upprörd när jag läser detta, dels för att det finns en föreställning om att män kan upptäcka kvinnors kroppsdelar, definiera och namnge dem utefter eget perspektiv och behag, dels för att det självklart är dessa mäns namn som ska bli namnet på de olika körtlarna. De körtlar som jag talar om heter Fordyces, Skenes och Bartolinis körtlar.
Jag vill snacka feminism, nu.
