Från denna sommar
Jag måste dela med mig av en text jag skrev i somras som jag nyss hittade på min dator, jag blev riktigt stolt när jag läste den. Det är jag i ett nötskal, jag och mina drömmar.
Sommartankar
Nu börjar vinbären mogna i trädgården så det är inte så konstigt att jag börjar drömma om dig om nätterna. Inte heller är det något vidare underligt att jag börjar tänka på barndomssomrarna och dess svalkande dopp, hur det känns i trampdynorna när en förflyttar fötterna från den stekande asfalten upp på träpallen som alltid fanns till för de yngre vid beställning av salta s och glasstrutar. Finns den kvar tro? Kanske tar jag cykeln en dag, rullar ner genom staden och blir varse. Har ni förresten tänkt på hur fascinerande det är att barn så lätt fäster sig vid och förälskar sig i det till synes minst värdefulla ting och hur dem trofast och tillgivet håller fast vid detta föremål? Som yngre kunde jag köpa en tröja och ha på mig den näst intill varje dag; aldrig att jag tröttnade. Är det inte rätt sorgligt att vi någon gång på vägen glömmer bort att älska det lilla? Jag tror det är då vi glömmer att leva, vi glömmer att älska det som det grymma samhället har lärt oss är värdelöst i och med att det inte har något värde i relation till kapitalism som vi blir sentimentala. När vi blivit medelålders, materialistiska, egoistiska (inte nödvändigtvis), missnöjda och sentimentala börjar vi desperat söka efter lyckan. Vi åker bort till någon grekisk ö på spa treatment, bokar in oss på massage, börjar sticka, köper självhjälpsböcker, går till en freudiansk psykolog, börjar på viktväktarna eller börjar ta det där glaset vin var kväll i hopp om att dränka sentimentaliteten. I själva verket skulle det kanske bara räcka med att börja minnas den förlorade förmågan; att älska det till synes värdelösa. Det till synes värdelösa kanske rent utav är det mest värdefulla? Älska utan orsak. Tänk efter; om du skulle frågat dig själv som barn hur det kommer sig att du förälskade dig i den turkosa sommartröjan, skulle barnet kunnat ge dig en anledning, ett svar? Jag kan med säkerhet säga att jag hade stirrat på mitt frågvisa jag med oförstående blick och rätt och slätt sagt: ”För att jag älskar den”. Svårare än så är det kanske inte? Sommaren, vinbären, minnena i en barndomsstad, barndomsvännerna som försvann och alla tankar som kan väckas, växa och blomma ut. Drömmarna om förälskelser och kärlekshistorier. Jag tittade häromnatten på ”Fried Green Tomatoes” och ville med ens springa barfota över ängarna, över vidderna iklädd en stor vit skjorta och blåa snickarbyxor, fri, fräknig och full av liv, energi, passion och envishet. Bitsk, spontan och orätt. Det är min sommardröm, det är jag. Jag vill vara som Idgie, jag vill ta plats och skrika ”Towanda!”, jag vill bli kär. Jag vill finna min barndom, min spirande lycka och låta den blomma tills jag är långt härifrån, skrikande, yrande, sjungande, fri.
Så härligt! En frihetstext.
Friheten är alltid värd att kämpa för.
