If you fight love you're always a loser

Likasinnade människor; och jag trivs som fisken i vattnet. Jag har alltid varit den jag vill vara men det är först nu som jag, fullt ut, vågar uttrycka, leva ut jag. Just nu orkar jag inte skriva någon vidare genusvetenskaplig utläggning om hur identitet och föreställningar om ens identitet konstrueras och skapas samt essensialiseras. Ett "sant" och renodlat jag är nämligen ingenting jag tror på fullt ut vilket alltid ligger till grund för mina tankegångar. Oavsett sker det förhoppningsvis en förändring inom mig då jag dag för dag blir mindre och mindre rädd för att jag inte räcker till. Jag är mer än tillräcklig och fantastisk precis som jag är. Med det sagt skiter jag fullständigt i jantelagen för jag förtjänar att må bra, vara älskad och älska mig själv. På söndag får jag ett nytt hem, ljuvligt ska det bli. För övrigt borde inte stängda relationer få finnas (jag hoppas jag är den som öppnar hennes). Jag vill att en viss person ska infinna sig i min stad snarast möjligt så jag kan få chansen till att pussa lite på denne.