Veg.

Just nu känner jag hur mitt liv mer och mer formas till att bli det jag länge velat av den anledningen att jag helt enkelt vågar mer. Jag sysselsätter mig med de aktiviteter, lär mig, upptäcker, upplever, umgås och lär känna de människor jag är intresserad av. Detta är ett sätt för mig att utmana mig själv, det jag inte riktigt känner mig bekväm med, antagligen för att jag så gärna vill vara bekväm i de situationer jag talar om och för att jag är rädd för att inte vara tillräcklig, lyckas jag med och det får mig att må så otroligt bra. Det är stärkande för den pendlande självkänsla som är grunden till rädslan att inte räcka till, att inte platsa. Jag vet att jag förmår mycket mer än vad jag tror och att jag platsar mer än väl. Vidare har jag bestämt mig för att agera ännu lite mer efter mina tankar och känslor. Leva som jag lär.
Innan kunde jag gömma mig i anorexin, då varken orkade jag eller fann någon mening i att göra de saker jag brukar älska. Nu har jag lusten och orken till att leva, inte bara överleva.

Kommentarer
Postat av: h

Så det går, alltså.

2011-12-05 @ 21:14:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0