If you fight love you're always a loser

En fin vän frågade igår vilket som var mitt finaste barndomsminne. Ibland blir jag förvånad över hur söta saker människor kan säga och hur fina samtal kan bli, hur bra vänner man kan ha och vilket lugn de kan ta fram ur mig. Jag började helt enkelt tänka på mina barndomsminnen och föll in i ljuv nostalgi strax efter midnatt. Jag är lycklig som har vackra minnen. Jag är lycklig som har underbara vänner. Jag är lycklig som får andas och leva. Jag är lycklig men kan sakna. Jag är lycklig som oftare och oftare kan vara nu. Jag är lycklig som inte vet vad som komma skall. Jag är lycklig, nyfiken och redo för nya överraskningar.